Moa i Japan: september 2009

Häromdagen visade jag min blogg för min värdpappa, och sen dess har det typ blivit hans livs mål att hitta på japanska traditionella aktiviteter, fotografera mig utövandes dem, och sen skicka bilderna till mig så jag kan lägga upp ett inlägg om det. Haha.
Inlägget "Matcha" är ett exempel på det, hahaha. Då var vi på kontoret och jag fick inte ens en chans att skriva något, direkt upp skulle det. Hahaha!

Så detta inlägg är alltså om en liten (smått öde) lokal matsuri (typ festival) jag gick på med mina värdföräldrar för några dagar sen. Dessa finns det mest av på sommaren, men tydligen var det en liten här nu på höstens upprinnelse (synonymer.se, hahahaha).
Det var faktiskt superkul! Jag åt en crepe med choklad, banan och hasselnötter och spelade något litet spel i ett desperat försök att vinna en dammig tamagotchi, dock utan framgång. Lite sorgligt var det faktiskt. Sen vandrade små folkmassor förbi, bestående av små dansande japanska flickor i kimonos och vackra håruppsättningar och män bärandes på vad som kallas mikoshi med små pojkar i. Vi träffade även ett superhärligt gäng japanska gubbar som jag pratade med en del, två av dem hade varit i Sverige faktiskt! Rätt coolt. En var särskilt intresserad av mig, han var så gullig! Han kunde inte sluta berätta hur fantastiskt han tyckte det var att jag gjorde ett utlandsår så här, så jag kände mig rätt uppskattad. Haha.
Sen kom en liten japansk dam fram från ingenstans och började klä på mig en slags tradtionell japansk matsuri-klädsel som kallas happi, och jag fick ta lite bilder. Sen skulle jag och mina värdföräldrar gå, så jag sa adjö till de trevliga japanska farbröderna som önskade mig all lycka, och han som gillade mig extra mycket sa "Se till att bli en underbar person!". Det tyckte jag var så härligt att säga till någon man antagligen aldrig kommer träffa igen, på något sätt. Rätt peppigt, liksom. Det bästa av allt var dock att jag FICK happin! Med pannbandet och allt! Det gjorde typ hela det här året, haha. Så jäkla ballt! Jag menar, se på bilderna. Har ni någonsin sett mig ha på mig något coolare?

Bicycle, bye bicycle (ahahaha)

Moa, japanen

Hej alla barn!

Äntligen en uppdatering! Dessa inlägg (that's right, jag har gjort TVÅ) handlar om de två skolfestivalerna som ägde rum förra veckan, och en tredje jag var på hos en annan skola. Jag kan ju börja med att säga att det varit den roligaste veckan i Japan hittills nästan. Skolfestivaler är verkligen det bästa som finns!

Detta inlägg är om min Bunkasai (kulturfestivalen) som tog plats den 18:e och 19:e september, alltså förra fredagen och lördagen, och sen några kompisars Bunkasai som var igår. Om ni scrollar ner lite på sidan ser ni att inlägget om Taikusai är precis innan det här, så glöm inte att läsa och kommentera på det också!

Jag vill bara säga att jag blir så glad över alla kommentarer och komplimanger för hur bra jag skriver, det är verkligen oväntat! Men det ger mig inspiration till att skriva mer så TACK alla som läser och skriver snälla saker! Jag uppskattar det verkligen!

Så, här tar tackandet slut och japansnacket vid:

Kulturfestivalen är något vi förberett för ända sen skolan började och är i stort sett årets stora event. Det går ut på att alla skolans klasser gör i ordning mat och underhållning för utomstående som får komma och titta på skolan. De som kommer är bl a elevers föräldrar och syskon, kompisar eller pojkvänner, och så tjejer som är intresserade av att börja på Meijo (förkortningen av min skolas namn). Första dagen, fredagen, är till för eleverna själva som får gå runt och titta på vad de andra klasserna har gjort, äta av treornas mat och titta på klubbarnas redovisningar osv osv. Då gick jag runt och åt en massa godis tillsammans med klasskompisarna och tittade lite i ettornas klassrum som de gjort om (som jag tror jag nämnde i inlägget om skolan), och tränade på min klass musikal. Den skulle vi bara visa upp på lördagen, precis som alla andra tvåor. Och så förberedde vi kulisserna lite och sånt. En jättemysig dag, med andra ord! Skönt att slippa vanliga lektioner... haha.
Lördagen var dock den roligaste dagen. Jag hade bjudit in mina värdföräldrar, och sen fyra av mina ubtyteskompisar: Boss, Logan, Jonathan och Rei (utbytesstudent från Taiwan som bor en liten bit utanför Nagoya, men som jag blivit bästis med och älskar över allt annat). De tre första var som i himmelen, eftersom de går på en pojkskola. Att alla tjejer på hela skolan inte kunde sluta stirra och skrika "KAKKOII!!!" (Coola killar!!) åt dem och vilja ta miljontals bilder med dem gjorde inte direkt saken värre, ahahaha.
För mig var det som vanligt, bara 3 gånger värre. ALLA stirrade och viskade "Kawaii!" och när jag vinkade eller sa "Konnichiwa" så blev de helt galna och var tvungna att ta en massa bilder. Haha. Vi kände oss som kändisar, jag och gänget. Hahaha. Det som var kul dock var att en massa snygga killar kom till festivalen så jag pratade en hel del med några stycken då de stoppade mig i korridorerna, det var kul. Alla blev fascinerade över min japanska och ville veta vad jag hette och vilken klass jag gick i. Jag bad dem alla komma och titta på min musikal "Mamma Mia", och sen sprang jag vidare som den mystiska utlänningen jag är, haha.

Musikalen gick bra. Tror jag i alla fall, hahaha. Jonathan filmade, ska be honom skicka filen till mig så jag kan lägga upp den här så ni kan se! Jag gjorde inga fel vad jag vet och var rätt söt i min klänning och min fanclub skrek som aldrig förr, haha. Efteråt började flera tjejer i min klass gråta för att de var så trötta och för att det var över, och vi fick vår gruppbild tagen.
Sen hälsade jag på mina värdföräldrar och presenterade dem för mina vänner, och sen när de hade gått hem så gick jag runt och åt mer godis och tittade runt med alla kompisar, och sen tog festivalen slut. Då fick mina utbytesvänner gå, och jag stannade kvar med klassen och städade lite och chillade i vårt temporära klassrum (vårt vanliga klassrum användes av ettorna). Vi hoppade sönder kulisserna och sa "Otsukaresama!" (Bra jobbat, allesammans!), och tog en massa bilder. Sen kom läraren och vi fick sitta tysta och lyssna på avslutstal och resultaten av diverse tävlingar som kom ur högtalarna. Min klass musikal gick det tyvärr inte så bra för, men till min stora lättnad var det ingen som blev ledsen utan attityden kändes mycket mer svensk den här gången; alla skrattade och verkade inte bry sig särskilt mycket. De var kanske för trötta. För mig gjorde det absolut ingenting, det var så roligt att förbereda allt och att spela upp att det inte spelade någon roll vad som hände sen. Sen höll vad som skulle kunna beskrivas som rektorn eller ordföranden av eleverna, en tredjeårselev, ett tal om hur alla kämpat bra och allt det där japanska formella, men gick även in på att detta var hennes sista skolfestival, och helt plötsligt blev högtalaren helt tyst och man kunde höra snyftningar i andra änden. Alla i min klass, inklusive mig, tittade på varandra och frågade om hon grät, vilket hon gjorde. Hon försökte fortsätta med talet men det avbröts hela tiden med nya snyftningar, och hon sa att hon älskade Meijo och var oehört ledsen över att det var hennes sista år. Jag blev så rörd, det var helt galet! Alla min klasskompisar skrattade och verkade inte bry sig, men jag kände själv hur gråten steg i halsen. Detta var ju min första och sista skolfestival också...
Väldigt sorgligt, faktiskt. Men jag kände faktiskt lycka också över att ha kommit till den här skolan, även om det är en flickskola. Alla är så fina och roliga, jag älskar dem verkligen allihopa!

Idag är det tisdag och jag är hemma med min värdsyster Akane och slappar... så otroligt skönt efter den späckade helgen jag haft. Efter min kulturfestival på lördagen så hade jag nämligen EF-reunion på söndagen med alla utbytesstudenter i mitt område, vi blev runt 9 stycken som möttes upp här i Nagoya och gick runt och sjöng Karaoke i 3 timmar och tog Purikura. Det var jättekul! Och jag lyckades ta ut pengar för första gången sen jag kom hit! Hurra! Det visar sig att det bara går på 7/11, vilket är OK eftersom jag ÄLSKAR 7/11 (något alla som känner mig vet), så att ha en viktig anledning till att gå dit känns bara bra, haha.
Sen igår, måndag, var jag på Jonathan, Boss och Logan's POJKSKOLAS skolfestival! Det var roligt det. Jag gick med tjejerna från min klass + Rei, och vi hade förstås alla på oss skoluniform, haha. Det är nämligen tradition i Japan att när man går på andra skolors festivaler ska man ha på sig skoluniformen från sin egen skola så alla vet var man kommer ifrån.
Det var jättekul! Alla söta killar pratade med mig, de körde på samma sak som de där tjejerna på idrottfestivalen och sa på knagglig engelska "You are beautiful!", hahaha. När jag gick förbi stora grupper så stirrade de på mig ända tills jag gått förbi dem och då hörde man hur de alla brast ut i "Kawaii!! Me aoi!!" (Så sööt! Såg du hennes ögon??) En jättesöt kille som var manager för dansklubben som hette Ryo sa att jag var "Kawaii" och ville att jag skulle gå och titta på något klassrum som han gjorde något i men jag fattade inte var det låg så det blev inget med det... synd, för han var supergullig! Däremot tittade på en massa olika dansuppvisningar, liveframträdanden och pjäser. Boss spelade en kille som blev mördad i sin klass pjäs, det var superkul! Ska se om jag kan lägga upp videon jag tog... Killen som spelade Boss mamma var asrolig när han skulle låtsasgråta, hahaha.
Det var en massa tjejer där förstås, som var helt fascinerade av mig. En tjej kom helt enkelt fram till mig när vi var påväg att gå hem och sa att hon tyckte att jag var helt galet söt och ville ta en massa bilder och veta vilken skola jag gick på och la la la la... Att vara i Japan ger en verkligen en självförtroende-boost, jag blir nästan förvånad när jag tittar mig själv i spegeln efter en hel dags "Kawaii"-tjut och ser att det bara är gamla jag som tittar tillbaks, hahaha.
Just det ja, det var tre andra utbytesstudenter där och tittade, en kille från Frankrike och två tjejer från Canada och Norge. Jag tyckte de var rätt härliga med sina kramar och "I love you Moa!" efter 5 minuters bekantskap, tills Jonathan viskade till mig "You do realize they're drunk?"... Hahaha. Jag är så dålig på sånt där.

Efter några timmar där så sa jag och mina klasskompisar + Rei hejdå och gick till en galleria i närheten och åt crepes. Så... gott...! Sen gick vi runt lite och jag köpte en jättesöt kalender, lite dekorationsdiamanter till min mobil (den blev jättefin, jag ska lägga upp en bild!), och gissa vad jag hittade om inte EN AFFÄR SOM SÅLDE HARIBO-GODIS! Så jag köpte lakritsrullar och njöt till 100% men ingen av mina kompisar vågade smaka... Haha, vilka fegisar! Sen tog vi purikura och efter ett tag kom Jonathan och Logan och joinade oss. Tydligen hade några tjejer hoppat på dem och sagt att de var deras flickvänner och tagit bilder och utbytt keitai-adresser, så de var lite i chock. Haha.
Sen var det dags för mig och Rei att åka hem, så vi sa hejdå och åkte tunnelbana hem tillsammans. Jag var rätt trött efter helgens gång och dessutom tror jag att jag blivit förkyld. Idag har jag därför sovit till typ tolv och inte gjort någonting. Sitter och slappar med Akane-chan och Minto, som sagt. Minto är hunden. Han gillar inte mig, och jag är inte säker på att jag gillar honom särkilt mycket heller. Haha. men Akane-chan är underbar! Vi sitter och planerar en massa konserter vi ska gå på, och hur vi ska fira hennes favoritidols födelsedag som är snart. Det lutar åt att baka en kaka. Haha. Akane-chan är verkligen fin, vi har bestämt att vi ska vara vänner för alltid och fortsätta ses även om jag byter familj någon gång, och hon ska komma och hälsa på mig i Sverige!
Erika-chan åkte till sitt universitet i Kyushu häromdagen, vilket jag tyckte var supersorgligt men det var inget av vikt för resten av familjemedlemmarna. Där stod jag gråtfärdig på tågstationen och Erika vände sig om en gång och sa "Bye bye" en gång, och gick. Föräldrarna vinkade lite havlhjärtat och vände och gick mot bilen. Jag stod där helt förvirrad, utan varken kram eller "Ha det bra, Moa!", hahaha. Hon kommer liksom inte komma hem förens vid typ nyår. Jag kanske inte ens är här då... hmm. Men hennes sista kväll här spenderade hon faktiskt tillsammans med mig, vi gick och tog purikura och såg en film på bio (mitt första biobesök i Japan!), vi såg Coco avant Chanel med Audrey Tautou, som jag trodde skulle vara på engelska med japansk text. Haha där hade jag fel! FRANSKA var det, med JAPANSK text. Jag fattade noll, för att vara rak på sak. Sov halva filmen, trots att jag verkligen försökte hänga med eller åtminstone titta på fotot, men Erika sa att den varit supertråkig i alla fall så det gjorde ingenting. Haha.

Så, nu ska jag nog städa mitt rum eller så. Det är lov för japanerna till och med imorgon, sen på torsdag är det skola igen, men bara två dagar innan helgen igen. Nice!

Hoppas ni tyckte om detta mega-inlägg, förlåt för att jag varit dålig på att lägga upp bilder och så på Facebook... men alla andra gör ju det så ni kan ju bara klicka på bilder på mig så kommer ni in på flera av mina kompisars album, smart va? (Förlåt, jag ska bättra mig!)