Camp

Hej alla förväntansfulla ungar!

Nu är jag i Tsushima, Nagoya efter den roligaste veckan någonsin. Camp var helt fantastiskt och jag har fått en massa nya kompisar som jag hoppas att jag kommer hålla kontakt med. Anledningen till att jag inte kunnat skriva något mer är för att vi efter första dagen bytte till ett annat, lite skruttigare ställe utan internet, men nu är jag hos min värdfamilj.

Jag orkar inte berätta allt som hände på Camp men något av det vi gjorde var att åka till en liten farm där de tillverkade mjölkprodukter, och vi åkte också till ett tempel jag inte minns namnet på, och så gick ju en hel dag åt till Tokyo där vi åkte upp i Tokyo Tower, åkte med en båt över Sumida-floden, besökte Tokyos "Gamla Stan" Asakusa, och till sist åkte vi till Akihabara där vi blev guidade av maids från ett Maid Cafè. Det tyckte alla killar om väldigt mycket...
Efter att ha gått runt i Akihabara gick vi till Maid Caféet och åt middag, det var så kul! Men man har dock lite svårt att ta dem på allvar när de springer runt där i sina vippiga utstyrslar och spiller vatten i killarnas knä med flit så de ska få ta en handduk och... ja. Haha!
Sen hade vi Karaoke night också, det var kul! Alla sprang runt och sjöng som galningar. Det värsta av allt var att de tvingade mig och Vicky-chan (min nya bästis från Norge som bor i Kobe nu) att sjunga först... Vi sjöng en låt av Arashi som heter Kotoba Yorimo Taisetsu Na Mono. Too bad bara att hela maskinen typ dog halvvägs in i låten så vi stod där helt pinsamma och tittade oss omkring. Haha. Men de fick igång den sen igen! Så sen sjöng jag lite fler Jpop-låtar och filmade de andra när de sjöng Britney Spears' Hit Me Baby One More Time. En av ledarna som heter Daisuke är väldigt japansk och blyg vanligtvis men han sjöng verkligen hjärtligt under just den låten... Haha. Sist så sjöng jag Love So Sweet (till er; Clara, Ellen, Agnes och Emelie) med Vicky-chan och Taku, en av the returnees på campet. Han har varit i Canada i ett år och pratar förvånansvärt bra engelska! I love him, han är bäst.
Det var otroligt sorgligt att säga hejdå till alla, alla grät helt galet mycket och svettades i värmen och usch usch usch, inte kul. Men EF kanske ska organisera en sån där EF Tour här i Japan i oktober, så då får man träffa alla igen! Och det är faktiskt ganska många som bor nära Nagoya, och ni vet att jag berättade om två killar som skulle till samma pojkskola? Det är en till som ska dit, en kille från Hong Kong. Han är jätterolig! Så vi fyra kommer nog ses en del, får man hoppas.

Hur som helst är jag nu hos min värdfamilj som är underbar! Det första jag gjorde var att tända en massa fyrverkerier i någon park lite längre bort med typ 20 små japanska barn. De var så söta! Och rädda för mig, hahaha. Men alla är väldigt nyfikna på Sverige och så, så det är bra. Idag var jag på en enorm elektronikaffär med Okaa-san och Otou-san (värdmamma och värdpappa) och köpte en hårddisk då min dator är helt full och jag inte kan ta fler bilder. Och sen spanade vi på lite keitai denwa (japanska mobiltelefoner), jag kan inte bestämma mig för vilken jag vill ha dock. Rosa eller blå? Eller vit?
Just det ja, mitt hus kanske jag ska berätta lite om. Det är ute i en jättesöt liten förort med små restauranger och risfält och floder, och precis som jag luskade ut innan med hjälp av Google Earth så är det en liten lägenhet på fjortonde våningen i ett enormt lägenhetshus! Från mitt rum har jag utsikt över hela Nagoya nästan! Bland annat kan jag se the JR Twin Towers, Nagoyas järnvägsstation som är den största i världen. Coolt ne?
På tisdag börjar jag skolan! Det blir spännande. Och imorgon ska jag gå och få mitt Gaikokujin Torokushou (tror jag det heter...), dvs mitt Gaijin Card. Eller jag ska göra en beställning, och sen tar det typ en månad tror jag för dem att tillverka det. Lite segt, men whatever.

Mer om min värdfamilj: min värdpappa är bäst. Han älskar jazz över allt annat och har en helt enorm musikanläggning på hans och Okaa-sans kontor som ligger typ 5 minuter bort med bil (de har två enorma bilar). Och han är såååå snäll. Han har sagt att om jag blir "homesick" får jag komma till honom och gråta så mycket jag vill, hahaha. Min värdmamma är väldigt söt! Och mina värdsystrar är urmysiga! Eller ja, två av dem eftersom jag inte träffat Erika än. Hon är iväg på någon tävling med sitt Cheerleading-lag, jag har fått se lite band och hon är jätteduktig. De vann Japan Cup häromdagen faktiskt. Ser fram emot att träffa henne!

Lägger till mer sen + bilder! Puss på er allesammans! Kolla efter bilderna i förra inlägget!

Framme

Jag är framme!
Ska skriva mer snart, sitter just nu på en dator nere i lobbyn（och en japan sa precis Ohayo Gozaimasu till mig!), som är uråldrigare än en dinosaur...

Flighten gick mycket bra, jag och Amanda hade väldigt kul! Vi kunde inte sluta säga "Vi är påväg till JAPAN! Kan du fatta?! Japan!" under hela resan och när vi väl var framme började istället "Vi är i JAPAN! Kan du fatta? Japan!"... hahaha.

Vi väntade på flygplatsen tillsammans med de andra utbytesstudenterna i sakert två timmar innan vi till sist blev satta på en buss, som vi åkte i typ fem timmar. "Campet ligger ungefar två timmar fran Tokyo" my butt!! Dock så åkte vi ju fran Narita så vi åkte kanske förbi Tokyo och sen därifran tog det två timmar... Hur som helst kan jag ju redan nu tala om att mitt stackars lokalsinne är helt förvirrat. Jag har INGEN aning om var jag är, helt ärligt. Vi skulle kunna vara
på Hokkaido och jag skulle inte bli förvånad... Det jag vet är dock att det är in the middle of fucking nowhere. Haha. Vi såg dock en jättestor buddha på vägen hit! Och när vi stannade for att äta och gå på toaletten en gång såg jag och Amanda tre SJUKT äckliga och skitläskiga insekter! En fjäril i samma storlek och tjocklek som min hand, en enorm gräshoppa och något stort som kom flygande emot oss när vi skulle in på toaletterna vilket gjorde att vi skrek för fulla halsar och sprang ut... Alla måste ha tyckt att vi var supefåniga, men det är verkligen sjukt äckligt!

I alla fall, vi bor allihopa (det är kanske 25 utbytesstudenter och 5 EF-manniskor) på en STOR ryokan med tatamimatt-rum och onsenbad istället for duschar (något alla var mycket upprörda över när vi först kom hit men när man väl provade tyckte de flesta att det var behagligt), och igår var det välkomst-dag med finmiddag och roliga spel. Jag är typ den enda som vågar prata japanska, så all personal tycker om mig (haha). Amanda säger att jag är bäst av alla i gruppen, men det återstår nog att se... Det är SUPERKUL att prata japanska! Det finns inget bättre! Det känns som att den redan förbättrats, hahaha.

Jag ska skriva mer sen, nu är det frukost. Jet-lagen är faktiskt inte så farlig, hör och häpna! Bara man äter sa blir man genast pigg.

Jag saknar er allihopa, men har det kul härborta! Jag ska skriva mejl och så sen, maste bara få lite tid och det gärna med min egen dator...

Ja ne!

Moa - japanen

Itte Kimasu

Titeln betyder väl "nu åker jag", eller "I'm off", typ.

Planet lämnar Stockholms mark om ungefär exakt 10 timmar. Strange.

Det där ^ är också strange. Jag satte igång nedräknaren när det var runt 131 dagar kvar. Tiden går så fort!

Det blir väl till att skriva mer när jag är framme i Japan.


Good bye! I'll miss you all!

Mycket nytt

Nu blir det mycket information på en gång! Jag börjar med det som kom först: flygtider. EF ringde häromdagen och berättade hur flyget till Japan exakt kommer att se ut:

10.10 (21 augusti)
Jag och Amanda flyger från Arlanda till Wien. Där är det en och en halvtimmes väntetid innan flyget till Tokyo avgår.
08.10 (22 augusti)
Ankomst i Tokyo, Japan!
Spännande va? Det känns väldigt smidigt och bra på alla sätt och vis.

Nästa punkt på listan är Hana Yori Dango-kvällen som ägde rum hemma hos mig. För er som inte vet är Hana Yori Dango en japansk TV-serie som är superpopulär i Japan, inte minst bland mig, mina kompisar Ellen, Emelie och Agnes, och min syster Clara! Vi samlades dock denna augustinatt för att se på FILMEN som gjordes för inte så länge sen, något vi alla längtat efter en mycket lång tid. Den var väl sådär halvbra egentligen, men samtidigt helt underbar! Vi hade väldigt kul i alla fall.

The gang, and the best scene EVER!!

Morgonen därpå satt vi allihopa och åt frukost sådär helt ordinärt, då jag utav vana gick in på min hemsida hos EF och till min stora förvåning upptäckte att jag fått VÄRDFAMILJ! Jag blev helt uppspelt och skrek lite innan jag tog ett djupt andetag och läste ordentligt:

Familjen består utav en värdpappa, en värdmamma, och TRE värdsystrar i åldrarna 21, 19 och 14. Alla bor hemma utom den 19-åriga systern. Föräldrarna
jobbar tydligen som "office workers" och familjen har dessutom en hund! Det stod också att jag ska få ett eget rum! Hurra! De bor en bit utanför Nagoya, i en liten stad på 60 000 invånare som heter Tsushima. Det är så underbart fint och gulligt och vackert! Efter att ha Google Earth:at i typ en timme såg jag att det finns en massa floder och åkrar runt omkring mitt lägenhetshus. Jag kommer alltså bo lite sådär småstadsaktigt, och gå i skolan mitt i smeten i Nagoya City! Jag tror detta är ett prima tillfälle att citera Hannah Montana och säga att jag får the best of both worlds, eller vad säger ni? Först var jag orolig över eventuell 2-timmarspendling till skolan varje morgon, tills jag fick reda på att det bara tar en kvart att åka in till Nagoya från Tsushima. Det är som en förort, liksom. Till skolan lär det väl ta 40-50 minuter. (Hurra, jag kommer få åka japanska tåg varje dag!)

Jag är så lycklig! Har redan skickat iväg ett mejl till familjen, dock skrev jag det i all hast så nu när jag tittade igenom det såhär i efterhand upptäckte jag att jag skrivit något i stil med "Hej, jag brinner Moa!", istället för "Hej, jag heter Moa!". VAD PINSAMT!! På den enklaste frasen också... Måste sluta försöka mig på kanji jag inte lärt mig ännu... Ahahaha...

Ja, nu är det bara runt 2 dagar tills jag åker. Det är blandade känslor, måste jag tyvärr medge. Har fått rejäl resfeber, men den försvinner nog när jag sitter där på planet! Och om allt går åt skogen kan jag ju faktiskt åka hem (vilken inställning va?).

Här kan ni titta på lite bilder på min nya hemstad Tsushima! Ja ne!

十日

Jag skrev ju ett inlägg när det var 100 dagar kvar, så det känns lite obligatoriskt att skriva ett nu när det är exakt 10.

10 dagar =
240 timmar
eller
14400 minuter
eller
864000 sekunder

Känner ingenting särskilt. Hämtade mitt visum idag på japanska ambassaden. Det ser coolt ut med alla japanska tecken! Och bilden är ganska grumlig (i brist på bättre ord), så det går inte att säga "Åh vad ful jag blev!" eftersom man inte ser någonting.

Har inte fått någon värdfamilj än, inga flygtider eller något annat spännande, men jag är inte orolig. Det kommer när det kommer, liksom.
Senare idag ska jag ut till Gräddö för att hälsa på my favourite people, det blir det första avskedet innan jag åker... känns konstigt. Men det är ju inte för alltid. I'll be back!

Så... ja. Lägger upp en musikvideo av ett sånt där gulligt japanskt pojkband, de heter Arashi. Jag tycker låten passar ganska bra ihop med min sinnesstämning... LOL.

Ja ne for now! Mou sugu ikimasu yo! Imorgon är det 9 dagar kvar - ensiffrigt!

PS. Min balkong är färdig nu! Hello again dagsljus!