１年後

久しぶり！ Längesen jag skrev här... 懐かしい！！Ändå rätt stolt över att jag uppdaterade så mycket som jag gjorde. Hehe.

Jaa. Det var ungefär 1 år och 3 månader sen mitt utbytesår tog slut. Det känns konstigt, det har gått så fort! Går nu i 2:an på gymnasiet och livet här hemma i Sverige är nice. Tänker på Japan och mitt år där ganska ofta, och är fortfarande lika glad att jag åkte. Hur tufft det än var ibland så väger allt det roliga och underbara som jag upplevde så mycket tyngre.

Detta inlägg är väl lite av ett "vad hände sen?"-inlägg. Jo, det som hände är som sagt att jag började gymnasiet, började lära mig kinesiska och koreanska (endast kinesiskan höll i sig, men jag SKA börja med koreanskan igen! Hur ska jag annars kunna kommunicera med G-dragon när vi gifter oss?!), och glömde bort japanskan. Haha. Inte så konstigt när jag knappt gjorde någonting för att hålla igång den alls....

MEN, detta kom att ändras då jag i somras återvände till Japan för att hälsa på alla i 6 veckor!! Yes! Sparade som en galning hela året för att kunna åka tillbaka, och det var så underbart! Väldigt varmt dock. Japan är inte så kul på sommaren alltså... Fast jag åkte ner till Okinawa också, någonting jag alltid ville göra när jag var där som utbytesstudent, och där kunde man bada! Så det var fantastiskt. Och det var underbart att träffa min värdfamilj igen! Åh det var så mysigt! Det kändes inte som att det passerat någon tid alls, allt var precis som vanligt nästan. Förutom att mina värdbrorsor blivit lite seriösare och skaffat flickvänner (Tsubasa hade gjort sin på smällen så de gifte sig för en vecka sen!).

Men nice var det! Och Jonathan kom också så det var en riktig reunion! Vi hade det riktigt kul, sjöng karaoke, gick och klubbade på random ställen i Nagoya jag aldrig varit på förut, var i Tokyo en vecka, gick på Harry Potter-premiären. Och så åkte jag till Nara igen med mina värdföräldrar för att hälsa på mormorn uppe i bergen. Det var sååå mysigt! Gick på biodejter och shoppade med värdmami, åkte till havet med värdpapi, skejtade med Kaoru fast råkade ramla i en rätt brant backe och skrapade upp hela högerbenet... Har värsta ärren efter det, haha. Rökte och lyssnade på Edward Sharpe uppe i Kaorus rum med honom och Mizuki, lekte manager åt Tsubasas fotbollslag på en match, åkte till Shizuoka med Tsubasa och hans kompisar och såg Ketsumeishi!!!!!! ZOMG det var awesome!! De var sjukt bra. Och så kom Yuudai och Miki med Hinata-chan såklart, hon har blivit så stooor! Och hon har fått en lillasyster som heter Kotone. Gud så söt hon var! Såg ut som en liten koalabjörn...!

Jaa. All in all var det 6 jäkligt fina veckor.





















Planerar att kanske åka tillbaka i vår igen. Sen får gänget faktiskt ta och pallra sig hit! Hehe. Nu måste jag göra min filosofiläxa.

Och jag vet att jag har sagt det typ hundratals gånger men: ÅK TILL JAPAN! Japan är nice! Och om du är sugen på att dra dit men är osäker på detaljer så mejla mig!! moa.stm@gmail.com
Är lite EF-partisk men har rätt bra koll på andra organisationer också. Sååå ja.

じゃあね！！

Being home

Nu har jag varit hemma i tolv dagar. Det känns konstigt, lite bättre nu än i början men ja, man överlever i alla fall. Hehe.

Jag har haft the best year of my life, så otroligt roligt som alla EF-broschyrer lovade och jag kan inte fatta att allt är slut. Jag saknar min japanska familj, skola, vänner och allt japanskt så mycket att det gör ont, men nu är jag hemma och ska fokusera på nya skolan och allt sånt. Det har varit supermysigt att träffa svensk familj och vänner igen!

Och faktum är att nu börjar en ny resa - för Japan har inte tagit slut! Jag är fast besluten om att återvända så snart som möjligt, innan jag gått ut gymnasiet blir det väl bara några enstaka gånger för att hälsa på alla och så men efter studenten, då blir det till att åka igen och studera i landet jag älskar så mycket! Längtar! Så från och med nu ska jag kämpa för att hålla både min japanska och min dröm vid liv, är otroligt peppad faktiskt. 頑張れば出来る！♥

Så tack alla ni som har läst och följt min blogg under detta år, det har betytt väldigt mycket! Och till era alla som funderar på att kanske åka ett år till Japan under gymnasietiden har jag bara en sak att säga: ÅK FÖR FAN! Haha. Jag hoppas att ni kan finna denna blogg till någon nytta, och har ni några frågor om hur det är att åka iväg som utbytesstudent är det bara att lämna mejladress eller så i en kommentar här så tar jag kontakt!

And with that, this blog comes to an end.
ありがとうございました。

Moa - japanen through and through! ☆

Itte Kimasu 2

Titeln betyder väl "nu åker jag", eller "I'm off", typ.

Planet lämnar Nagoyas mark om ungefär 4 timmar.

Nu tar allt slut. Jag åker hem. Men jag säger inte "sayonara", för det är inte hejdå! Det är "mata ne", see you later. Det är "Itte Kimasu" för jag kommer komma tillbaka snart.
Vi ses där hemma allesammans.

１年が終わった。すごーい早かったよ！日本で作った友達や家族や思い出は決して忘れない。今は悲しみしか感じれないけど、必ず戻ってきます！みんなに会うため、また日本の電車を乗るため、日本語を話すため、必ず戻ってきます。待っててね！
以上。


Moa - japanen.

I did not sign up for this

Hej. Mitt namn är Moa Enomoto och jag bor här i Japan med min familj där jag går i tredje klass på gymnasiet, det är mycket med prov och så men snart tar jag studenten och då ska jag läsa film på universitet i Tokyo! Yeeey. Sverige? Det är väl det där landet mitt i Europa bredvid Italien där de gör god choklad och klockor... inte? Aha det var Schweiz äsch hur ska jag veta var Sverige ligger har ingen relation till det anyways hah.


Eller inte...

Jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag har kommit in i en fas som består utav panik, ångest och vemod, och sen ångest igen. Det är nya avsked varje dag med olika personer och saker jag gör för sista gången och jag vet inte vad. Hur kan tiden ha gått så fort? Jag förstår ingenting. Hallå liksom!

Jag försöker göra det bästa av varje dag nu. Förlåt för blogguppehåll men jag kan ju inte sitta framför datorn nu när det finns kompisar att ta purikura med och brorsor att brottas med! Haha. Tänkte bara ladda upp lite bilder från senaste tiden och så.

Jonathan är redan hemma, åkte hem för en vecka sen. Nu är jag alldeles själv... vi har haft en massa avskedspartyn för mig i skolan, egentligen slutar jag inte förens nästa tisdag men det blev så ändå. Ett var på engelskan där alla klasskompisar fick i tur och ordning säga några ord till mig på engelska, vilket var det mest rörande jag har varit med om. Förlåt, men tänk er själva en klass japanska flickor som med otillräcklig, japansk engrish kämpar för att uttrycka sina känslor, vilket resulterar i saker som:
"Moa, when I saw you for first time I thought you're so pretty"
"Moa, I need you I love you I miss you"
"Thank you for coming to Japan"
"I will never forget you"
"I just... love you!"
"I want to become like you"
"I'm so happy to see you"
Det kanske inte är så svårgissat att jag basically satt med tårarna rinnandes ner som en flod för kinderna, och då är det ändå inte ens sista dagen i skolan! Sen bad läraren alla att göra det en gång till på japanska, vilket var såååå mycket värre... Vi var i stort sett 23 stycken tjejer som satt och storgrät i klassrummet och allas ord värmde såå mycket... Alla sa att jag för alltid skulle vara en del av klass 3-11, och att de alla älskade mig så mycket och skulle sakna mig, och att de beundrade mig för min japanska och för mitt mod att bo utomlands ett helt år... Ahh. Jag grät sjukt mycket. Var tvungen sen själv att säga några ord, men fick knappt fram någonting för alla tårar. Haha!
Avskedspartyt på japansk historia var lite bättre, haha. Läraren hittade på en quiz om mig och om Sverige (med min hjälp förstås) som alla fick göra, och de som vann fick priser och massa. Och alla fick ta med sig godis som vi alla åt, och sen fick jag välja det godaste godiset och den som hade köpt det vann "Moa-priset". Haha! Det var jättekul!
Imorgon ska de ha avskedsparty för mig inne i Nagoya, vi ska gå och äta Okonomiyaki alla tjejer tillsammans. Ska bli superkul! Egentligen skulle vi gå på zoo också men det är regnsäsong nu och ska regna imorgon så det blev inställt. Lite synd men jag ser fram emot okonomiyakin! Hehe. Ååååh vad jag älskar min klass! Minns hur besviken jag var när jag fick reda på att det var en flickskola, men oj vad jag inte kan tänka mig att gå någon annanstans nu... Älskar alla så mycket att det gör ont! Faktum är att en stor del faktiskt är beredda att gå upp supertidigt dagen jag åker hem, för att kunna säga hejdå till mig på flygplatsen... aaaah hjärtat brister!

På söndag blir det BBQ och avskedsparty med min värdfamilj och lite familjevänner. Min äldste värdbror Yuudai, hans fru Miki och Hinata-chan kommer till exempel!! Jaaaaa! Och Mizuki, Kaorus kompis. Vi ska köpa med oss en vattenmelon och göra den kända japanska leken att binda för ögonen och försöka träffa vattenmelonen med ett baseball-trä, på min begäran! Haha. Sen på kvällen ska vi tända fyrverkerier också. Yay!

På måndagen ska jag betala skoluniformen i skolan och få mitt "Du har klarat av ditt utbytesår"-certifikat av Mori-sensei. Ahh... Det från EF har jag redan fått med posten, inklusive min flygbiljett. (Ah, ångest ångest ångest!)

Igår träffade jag min gamla värdfamilj för att säga upp telefonkontraktet. Byebye keitai! Fast jag kan fortfarande använda den faktiskt, till att ta bilder och sånt så det är chill. Bara inga fler mejl eller samtal eller läsa japanska keitai-noveller eller Harry Potter fanfiction på tågen nå mer... SNYFT. Det var helt okej att träffa dem, lite awkward kanske men men. Vi gick och åt sushi på en superdyr restaurang för sista gången och jag åt räkhuvuden och bläckfiskhuvuden och fiskägg och ål (unagi!!) och krabb-miso och massa annat. Sen kom min underbaraste finaste Kaoru och hämtade mig och jag sa hejdå till gamla värdfamiljen för sista gången. Ska inte säga för mycket men är jag glad över att ha fått byta värdfamilj? JA.

Åhhh jag tycker så mycket om min nuvarande värdfamilj att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Min fina värdpappa som alltid blir låtsasarg på mig när jag pratar oartig killig japanska, och som sa "men vad sitter du och säger" när jag sa "pappa, jag älskar dig!", hahahahahaha. Och min otroligt snälla underbara värdmamma som ser mig som sin riktiga dotter och syr kläder till mig och lär mig laga japansk mat, kommer sakna henne såååååååååå mycket. Och mina brorsor!! AAAAAH HUR SKA JAG KUNNA SKILJAS FRÅN MINA VACKRA BRÖDER? Tsubasa som kommer och hämtar mig på skolan i sin bil bara för att jag alltid drömt om att bli hämtad av en snygg kille och vinka till mina kompisar genom fönsterrutan sen på väg därifrån, haha, och som tar med mig till svenska affärer han hittat och kallar mig för "den svenska skönheten" när han är med sina vänner. Hihi! Och Kaoru, min andra halva...! Mitt allt! Min fina gitarrspelandes, Haruki Murakami-citerande bror med det största hjärtat ni kan tänka er... Aaah.

Haha förlåt alla, det här blev verkligen någon slags kärleksförklaring till mitt liv här. Men jag tror inte att jag kommer hinna skriva så mycket innan jag åker hem, så jag tog chansen nu när mina brorsor är ute och mina värdföräldrar har somnat i soffan och jag själv ligger hemma förkyld igen (min kropp bryter ihop typ en gång i veckan nuförtiden...!). Kommer sakna allting här så galet mycket! Men jag ska komma tillbaks, det är ett som är säkert...! Åren går fort! Och vännerna och familjen jag har fått här är inte personer jag kommer glömma i första taget. Nästa World Cup om fyra år ska jag se tillsammans med min japanska familj, det har vi lovat, för då är jag 20 och är redan här igen och pluggar film, hah! (Btw så förlorade ju Japan mot Paraguay! Chock! Men alla är stolta över att de lyckades ta sig så långt så det är inte så sorgligt ändå)

Så! Här kommer lite bilder från när vi var i Kyoto förra veckan, och sen veckan innan när vi åkte till huset som är byggt efter Satsuki och Mei-chans hus i Totoro-filmen! Enjoy!












9 dagar tills att jag åker hem... Galet. Ska bli jättekul att träffa er därhemma igen, även om det känns för jävligt att lämna allt här. Längtar efter svensk sommar! Pallar inte fuktigheten ute och den iskalla luftkonditioneringen inomhus här... Säkert därför jag blivit förkyld. Gyah!

Stora kramar från Moa, japanen ♥

PS! Två till coola bilder från hårmodellseventen:

Feber men glad ändå

Hej allesammans. Tänkte skriva och ladda upp lite pics trots min första feber på typ fem år som jag fick igår kväll. Snäll jag är eller vad?!

Förra torsdagen kom Jonathan och sov över hos mig, för dagen efter så skulle vi upp tidigt för att åka till Fuji Kyu Highland!! Yeahh!! (Nöjesfält med bland annat världens läskigaste spökhus!!) Så fredag morgon så satte vi oss alla i bilen och min värdpappa körde oss hela vägen till Fuji, där han släppte av mig, Jonathan, Kaoru och hans kompis Kazumi, för han och min värdmamma skulle åka någon annanstans. Tyvärr var det molnigt så man kunde inte se Fuji-san... snyft. Hur som helst så gick vi fyra och hade suuuperkul! Tyvärr var det superdumt för allting stängde vid FEM (!), vilket vi inte visste, så allt det som vi ville åka mest som vi hade vi skjutit upp till slutet, hann vi inte med! Det var såååå frustrerande att stå utanför världens läskigaste spökhus (det finns med i Guinnes Rekordbok!!!!!), en minut över fem och inte kunna gå in och samtidigt veta att man hade haft chansen hela dagen.... BAAAJSKOOORVVVV!!! Så det sög men det fanns ingenting att göra så vi gick och checkade in på vårt hotell istället. Vi hade en superkul kväll, gick och åt yakiniku på ett ställe där de spelade Beatles-låtar och såg sen på fotboll inne i hotellrummet.
Nästa dag åkte vi och mötte upp med mina värdföräldrar igen och åkte till ett ställe som heter Kamakura! Det är en jättetrendig och hipp liten surfstad alldeles vid havet, och solen lyste och det var såå varmt! Men trevligt! Mycket folk dock. På kvällen åkte vi hem och såg Fuji-san i solnedgången, yeey! Då klappade alla i händerna och bad en bön, inklusive mig och Jonathan. Hehe.




















På söndagen vilade vi oss alla, jag och Kaoru åkte och chillade på ett kafé och gick på en bokaffär.

På måndagen var det dags för hårmodellseventen! Det var fett crazy, så fort skolan slutade sprang jag ut ur byggnaden och hoppade in i taxin där en från min hårsalong satt och väntade, och så åkte vi till hallen där eventet skulle hållas, och så satte de igång med att styla mig. Haha! De förklippte mitt hår lite, målade mina naglar, målade mina tårnaglar, sminkade mig och lät mig dricka juice ur ett sugrör som de höll fram, allt på samma gång! Snacka om kändisvarning, haha. Sen började allting, och jag var fett nervös! Alla mina kompisar och min värdfamilj var där och tittade, vilket förstås mildrade min nervositet lite grand. Alla hårmodeller och frisörer tog plats på scenen och fick 20 minuter på sig att klippa. När 20 minuter var slut fick jag ta av mig mitt vita lakan eller vad det nu är och alla gick ut. Sen ställde man sig på rad och skulle gå catwalk! Hahahahahahaha. Det gick bra, ramlade åtminstone inte i mina enorma klackar, och alla tog massa bilder och ropade och ja, hahaha. Crazy crazy. Engångsupplevelse, helt klart! Efteråt så fick jag prata med mina vänner och ta en massa bilder och stå vid min salongs bås och mingla (haha), blev ombedd att ta bilder med minst 30 okända personer (det var två killar som var helt fascinerade av mig och min japanska och aldrig ville gå, haha). Mina värdbrorsor skrattade mest åt mig för att de vet hur oglamorös jag egentligen är (precis som ni därhemma, haha).



Sen presenterade juryn vilka vinnarna var, jag vann tyvärr inte men hade så sjukt kul ändå att jag knappt brydde mig. Och alla på La Pensee, min hårsalong, har blivit mina nya bästa vänner och jag älskar dem allihopa! Ska gå och hälsa på dem innan jag åker hem, och när jag kommer tillbaks till Japan har jag lovat att åka och säga hej till dem.
Och angående min nya frisyr så är den rätt galen och jag vet inte om jag gillar den än eller inte, men jag ångrar mig absolut inte! Det är kul att prova på nya saker! Haha.

Sen igår tisdag när jag kom hem från skolan slocknade jag helt och idag är jag hemma med feber. Yeps... Imorgon ska jag nog gå till skolan dock, känner redan hur febern avtagit! Yeeey. Igår tog vi bilderna till vår Yearbook (MIN KLASS ÄR BÄST SOM LÅTER MIG VARA MED I THE YEARBOOK TROTS ATT JAG INTE ENS KOMMER GÅ HELA SISTA ÅRET!!!♥♥♥), det var kul men återigen var det någon tjej som började gråta för att gruppbilden typ var liiite oorganiserad... japaner alltså, så söta! Haha. Till sist så blev det bra i alla fall!

Nu ska jag gå och ta in tvätten! Man måste ju göra lite nytta här i livet! Haha.


Byebye〜