Lycka till Mao-senpai

Hej gänget! Idag har jag haft en sån superbra dag! Fråga mig inte varför för jag är inte helt säker själv men allt känns bara bra på något vis! Haha.

Det var graduation ceremony för tredjeårseleverna i skolan idag! De slutar skolan och ska börja på universitet sen i april. Vi övade nästan hela dagen igår på att sitta, stå och buga vid rätt tillfällen under ceremonin (som hölls i stora idrottshallen), och vi sjöng även Japans nationalsång (som jag inte kan och glömde lära mig igår kväll), skolans nationalsång och en annan som heter "Hotaru no Hikari" (eldflugornas ljus). De sista två fick vi texter till igår så de övade jag på ordentligt och sjöng nästan felfritt idag! Yeey ☆ Skolans nationalsång är rätt ball men mörk, för det är den gamla som de hade under krigstiden! COOLT tycker jag men mina klasskompisar tycker den är gammaldags och tråkig, de gillar den nya mycket mer (som jag har hört någon gång på typ idrottsfestivalen men inte kommer ihåg).
Japansk studentceremoni är inte lika livlig som den svenska kan jag ju nu konstatera... Haha. Alla sitter i sina helsvarta uniformer på rad i idrottshallen och det hålls lååånga tal (JA jag nickade till mer än en gång, liksom alla runt omkring mig). Haha, när lärarna/rektorn/andra viktiga människor som satt uppe på scenen skulle hålla sina tal så ställde de sig först upp, bugade åt de lärare som satt omkring dem, sedan mot japanska flaggan som hängde högst upp i mitten, sedan mot de andra viktiga personerna på andra sidan scenen och till sist till eleverna innan de ställde sig bakom podiet och började prata. Mycket bugande! Jag tyckte det var rätt kul. När allt var över så fick tredjeårseleverna ställa sig upp, sjunga speciella studentsången, och sedan marschera ut ur hallen. Flera stycken var helt rödgråtna när de vände sig om mot vårt håll på väg ut, och jag blev förstås alldeles rörd igen och fällde ett par tårar jag med (haha Moa mjukisen!!). Mina kompisar fattade ingenting, haha.
Sen hände det BÄSTA som kunde hända! Jag var i korridoren på väg tillbaks till klassrummet efter ceremonin, då jag såg Mao-senpai. Jag har glömt berätta om henne va? Hon är den coolaste tjejen i hela världen, med hesaste rösten ni kan tänka er, kort hår som en kille och medlem i basketklubben, och jag har pratat med henne ungefär en gång vilket var på Bunkasai (kulturfestivalen), då jag tog mod till mig och frågade henne vad hon hette. "Mao" svarade hon, och jag blev alldeles till mig. "NÄSTAN SAMMA SOM MITT NAMN!!" skrek jag och hon skrattade och frågade vad jag hette, varpå jag sa "Moa". "Kawaii", sa hon och skrattade med sin hesa röst och jag typ smälte. HA HA JAG ÄR LESBISK. Ända sen dess har jag tittat efter henne i korridorerna (sen september med andra ord, hahaha), och sagt hej när jag sett henne. Men fram tills idag har jag inte sett henne på nästan 3 månader...! Hennes klass hade alltid gympa samtidigt som min på fredagar så jag brukade alltid titta på henne i smyg då (vilket medförde konsekvenser som att få en boll i huvudet p g a att man tittade någon helt annanstans), men en dag var hon plötsligt inte där... Snyft! Försvinnandet av Mao-senpai. MEN! Sen idag, avslutningen för alla 3-årselever, såg jag henne för sista gången. Jag typ stelnade till och tittade efter henne då hon sprang förbi mig, och tänkte att där försvinner hon och med henne den sista chansen att prata med henne... MEN! Så stannade hon till, vände sig om och började springa tillbaks, mot mig. NU! tänkte jag och ropade "Mao-senpai!" (senpai är ett suffix man lägger till efter namn på folk som står högre än en själv, så eftersom Mao är tredjeårselev och jag andraårselev så måste jag säga Mao-senpai). "Ah", sa Mao-senpai när hon såg mig och log. Hon verkade ha bråttom. "Genki de ne!" sa hon sen (Ha det bra! typ), och jag sa "Sotsugyou omedetou gozaimasu!" vilket betyder Grattis till studenten! Hon skrattade och sa tack och sprang sen förbi mig, bort, men jag var alldeles för lycklig för att bry mig! Hurraaa! Gick runt på rosa moln i ungefär tio minuter efteråt, hehe. Lycka till Mao-senpai!!

Vi slutade vid halv tolv, och alla mina vänner som måste plugga till terminens sista provvecka som är nästa vecka stack hem direkt. NÄ tänkte jag, nu ska jag hitta på något mysigt! Så jag åkte in till Nagoyas station och gick och köpte mig en biobiljett till en film som heter "Sayonara Itsuka" (Farväl någongång, haha mycket fri översättning av Moi), som jag velat se superlänge men inte haft någon att gå med! Det var ett litet tag innan den började så jag promenerade runt i vårvarma Nagoya, vid lunchtid på en tisdag vilket är en väldigt ovanlig tid för mig att vara ute så jag blev förvånad över allt kontorsfolk som var ute på lunch då som jag aldrig sett förut! Haha. Själv gick jag och köpte mig en onigiri (risknyte) med tonfisk och majonäs (min favorit!) och ett paket Toppo med chokladsmak (som Pocky). Sen gick jag och såg filmen, ensambio för ANDRA gången i mitt liv! Det var superskönt, bara massa gamla tanter i salongen. Dessutom fri placering! Japan... ♡ Jag satte mig ganska långt bak till vänster om mitten, och bredde ut mig på ungefär tre säten (hade hela raden för mig själv, inklusive den bakom och framför mig!). Det var dessutom så varmt ute (och inne) att jag vart tvungen att ta av mig alla koftor (hade två!), lossade på kjolbältet, och sen tog jag av mig skorna också och vilade fötterna på stolen framför mig. Haha vilken rebell! Såå nice...! Filmen var bra. Men svår! Tidigare har det varit rätt mycket "jag gillar dig, bli min boyfriend!"-filmer (dialog jag har koll på dvs, HAHAHA <-- obs skämt!), så det blev en liten utmaning. Men det jag fattade var bra! Hehe. Sorglig dock var den, grät som en liten unge och snorade över hela koftan, och sen när jag kom ut stirrade alla på mig för jag var verkligen helt rödgråten i ansiktet! Hahahaha, så pinsamt! Och jag som skulle gå och shoppa lite snabbt efteråt, blev några fler "oj är den där utlänningen fullt frisk?"-blickar där. Haha. Men det var ju härligt allting dock! Varmt ute och soligt och jag kunde inte låta bli att le. Rödgråten leendes gaijin. Haha. Sen tog jag tåget hem och väl hemma tog jag ett glas MJÖLK för första gången på ruskigt länge! Och det var GOTT! Japansk mjölk var god...! Imorgon kommer det väl antagligen regna grodor eller något... Sen öppnade jag mitt fönster och luftade mina lakan och täcken lite, för att sedan vika jag tvätt och se på ett japanskt drama på TV som är bra för killarna är snygga men hjältinnan är så störig att jag döööör... Fy. Gillar vi inte! Sen har jag chillat lite och snart är det mat! Vilken härlig dag! Bilden är btw från i söndags när jag träffade Jonathan och vi skräpade ner Japan. (Vi slängde det sen)
Puss på er!